VÄRLDEN ÄR EDEA
Befolkad av människor, alver, svartblod och andra väsen och varelser som alla slåss om sin plats i denna värld - vissa med mer våld än andra. Edea har ännu ingen fullständig världskarta och endast ett fåtal enade riken.
Ett av dessa riken, Tyria, stod i centrum för ett av världens blodigaste historiska event som kom att kallas "Nattens krig" - då de största mänskliga ätterna i Tyria enade sig för att tillsammans besegra och driva ut all ondska från vad de såg som “sitt” land. Magi, som då hade upptäckts, utforskats och sedan missbrukats mot allt levande med förödande effekt, förgjordes till grunden och bannlystes för all framtid. Alla utövare jagades ner och avrättades, deras tillhåll brändes ner tillsammans med all dokumenterad information, och alla magiska artefakter förstördes.
Vare sig de olika slagen av “omänniskor” i riket varit delaktiga i förödelsen och dess framfart eller inte, bedömdes de alla som potentiella hot som det inte gick att lita på. Alla som fortfarande var vid liv vid krigets slut tvingades därför ut till vildmarken i Hedera, det angränsande landet.
För att försäkra en fortsatt trygg och säker tillvaro för sina folk, tog var och en av de enade ätterna därefter eget ansvar att upprätthålla både ordning och beredskap som adel i Tyrias olika regioner. En folkhjälte utan ätt, som under kriget bevisade sin rättfärdighet och strategiska förmåga, utsågs till rollen som en opartisk monark med titeln “av Tyria”.
-
Tolv generationer har nu gått med samma legendariska ätter i makten, idag med Drottning Sigrid på tronen, och Tyria har blomstrat i freden inom landet. Magi är än idag förbjudet enligt lag men allt som lever kvar är sagor och legender. Sedan Nattens krig har det upprättats en rad olika utposter med uppgift att se över och försvara gränsen mot “omänniskor” som fortfarande inte tolereras, men även suspekta människor och andra hot från angränsande länder.
Med de senaste rapporterna om att nya oroligheter i Hedera har känts av i en ytterkant av Tyria, samt illabådande rykten om vad de kan röra sig om, har den senaste utposten Vakadal nyligen upprättats.
Hedera är ett enormt och vildvuxet land som egentligen ser mer ut som en hel kontinent. Uppdelade och utspridda över landet lever folkgrupper av alla Edeas olika raser i självstyrande byar eller grupperingar; alla med sina egna släkten, kulturer, historiska berättelser och i vissa fall egna språk. Trots att det än idag finns folkgrupper som lever helt utan att veta om varandras existens, har Hedera fortfarande bevittnat oändligt med konflikter och flera inbördeskrig genom tiderna.
-
Av alla som kom till Hedera i slutskedet av Nattens krig, var inte alla så kallade “omänniskor”. När även de mest fredliga, vänliga och fullständigt oskyldiga varelser och väsen som också hade lidit tillräckligt i kriget drevs ut så skoningslöst och grymt, kunde inte alla människor bara se på. Istället för att bo kvar i Tyria under det nya styret av översittare bland så kallade “medmänniskor”, skapades byn Timre precis utanför gränsen av människor som hellre lämnade landet. Byn bestod ursprungligen bara av några få små ätter och övriga familjer från Tyrias utkanter men tillsammans och trots allt de redan genomlevt anpassade de sig väl - med varandra som en ärlig liten demokrati och i den nya omgivningen med både nya vänner och fiender av alla olika slag.
Idag består Timre av människor med många olika ursprung och bara en del har rötter som sträcker sig ända tillbaka till byns första invånare och grundare.
Mitt mellan Tyrias utpost Vakadal och Hederas mänskliga by Timre, ligger ett värdshus som också råkar vara ett av hela Edeas mest unika mötesplatser. Med en mystisk och fullständigt opartisk värdshusägare som har olika berättelser om var de kommer ifrån om någon frågar, är alla välkomna i Värdshuset Galna galten. Oavsett vilket land du kommer ifrån, vilken ras du råkar vara, om du är rövare, mördare, adel eller drottningen av Tyria - här är alla lika välkomna att komma in, slå sig ner, hålla möten och tjuvlyssna på andras, att spela tärning, tävla i armbrytning eller bara njuta av stämningen över ett krus eller två, kanske en kanna, en kaka eller annat du kan välja på!
I ett område så som detta, där varelser och väsen av alla dess slag kan komma och gå, ställer värdshusägaren endast ett krav: ni må hata varandra så mycket ni vill, ni får bråka så mycket bara ni vill, men slagsmål är inte tillåtet runt borden i värdshuset. Oavsett hur mycket oroligheter och kaos det än må vara i omgivningen, är Värdshuset Galna galten en fristad som välkomnar alla.
Vi ses där!
Stämningstext 1 - Kommer ni att vara redo?
Långt, långt borta från Tyria och Timres del av världen började det bara för några månader sedan med oroande ljud av vad som lät som skräckinjagande vrål och skrik i natten - till en början så avlägset och oregelbundet att det först bortförklarades som inbillning. Dessutom var det trott att inget kunde leva eller växa i den enorma Ödemarken som ingen någonsin kommit tillbaka från - en världsdel bestående av dalar där gigantiska bergskedjor gör att solen inte når ner till ytan, vulkaner som fyller luften och skymmer himlen med aska över den brända marken nedanför och förrädiska grottsystem i både berg och under jorden.
När ljuden av dödsskrik i natten inte gick att förneka längre var det bara tillräckligt för en del att lämna sina hem och ge sig av. För de resterande var det alldeles för sent när ljuden av trummor, horn och stridsrop steg från avlägset till öronbedövande och när glimmer från facklor vällde fram ur mörkret i vågor för att sluka allt i sin väg.
Överlevare som bara nyligen börjat dyka upp i utkanterna av Hedera från byar och områden som redan har gått förlorade har varit få. De som inte varit för traumatiserade för att tala har försökt berätta så gott de kunnat - hur groteska varelser med förvridna ansikten, ojämna betar till tänder, hud svart som natten, klädda i skinn, rostiga rustningsdelar och utsmyckade med sådant som avhuggna huvuden och fingrar eller alvöron runt halsen, attackerade i natten med hunger och brutalitet utan like. Hur ljuden av monstruösa röster som vrålade ord på ett främmande språk och vad som lät som hånande skratt och firande kunde höras samtidigt som skriken av skräck, förtvivlan och död.
När solen slutligen gick upp under den följande morgonen, ska allt som fanns kvar ha varit de rykande ruinerna av nedbrända hem och de manglade liken av nästan varenda invånare utspridda över den bloddränkta marken. Enligt vissa rapporter ska det också ha lämnats en fana i mitten av förödelsen av de ansvariga.
Svartbloden som för den första gången nu har börjat välla ut ur Ödemarken har än så länge bara hunnit drabba de byar och områden som tidigare befolkades av andra raser belägna i den närmaste omgivningen.
I en världsdel så format av ett krig mot en annan natt och ett annat mörker - kommer de att möta mer motstånd?