KARTA, FOLKSLAG & KULTURER

Tyria – Riket av stål

Längst västerut på kontinenten breder Tyria ut sig som en av de mäktigaste och mest militärt starka nationerna i världen. Landet styrs av drottning Sigrid, vars makt vilar på ett starkt feodalt system där adeln styr över rikets förläningar. Tyria är ett land format av krig och härdat av konflikter. Rädslan för magi och de faror som tyrierna anser att omänniskor en gång förde med sig under Nattens krig har gjort riket till en bastion av mänsklig överlevnad, en plats där tradition och militär disciplin väger tungt.

​

Samhällsklasser och styrelseskick
Tyria är ett strikt hierarkiskt samhälle med tre huvudsakliga samhällsklasser:

1. Adeln (Frälset): Under drottningen är det adeln som innehar den största makten. De styr över sina förläningar, organiserar rikets försvar och upprätthåller ordningen i samhället. Adeln betraktas inte bara som de styrande utan även som folkets beskyddare. Minnet av hur adelshusen reste sig mot mörkret under Nattens krig har skapat en djupt rotad vördnad hos det tyriska folket. För många anses det vara gudarnas vilja att adeln styr, och att trotsa en adelsman ses inte bara som ett lagbrott utan också som en hädelse.

2. Medelklassen (Skrån och yrkesfolk): Rikets medelklass består av mästare inom olika skrån – skickliga yrkesmän som smeder, byggmästare, handlare och yrkessoldater. Dessa personer har ofta åratal av träning bakom sig och lever ofta bekvämare än underklassen. Vissa har till och med samlat på sig så pass mycket rikedom och inflytande att de kan utmana adeln i vissa sammanhang.

3. Underklassen (Bönder och arbetare): Längst ner i samhällshierarkin finns bönderna, gruvarbetarna, fiskarna och hantlangarna – de som utgör rikets arbetskraft och i gengäld får beskydd av Kronan. De har ingen politisk makt och ingen talan i samhällets stora beslut, men deras arbete är fundamentet som Tyria vilar på.

 

Det finns fem nivåer av adelskap (eller “frälseskap” som det ofta kallas eftersom den som är adlig är “frälst” från att betala skatt annat än genom sin tjänst gentemot sin länshärskare (dvs. den som står över i rangordning) eller vid handel med varor utanför den egna förläningen.

​

Den vanligaste nivån av adelskap är Friherre, en titel som vanligen betyder att innehavaren bestämmer över en eller två byar och inte mycket mer. En Friherre tituleras med just “Friherre”, tex “Vill Friherre Grönsparv ha mer vin?”.

 

Ovanför Friherre finns Baron. En baron har ofta en befästning som boning, och styr över ett antal byar och kanske en större ort. En Baron tituleras med just “Baron”.

 

Ovanför Baron finns Greve, som är den högsta adelstiteln som spelade roller i den här kampanjen kan inneha. Dessa är mäktiga både politiskt och militärt, och förfogar över betydande resurser. En Greve tituleras “Ers Excellens”, tex “Vill Ers Excellens ha mer paj?”. Hen omtalas "Hans/hennes excellens", tex "Hennes excellens vill ha mer paj."

 

​

Ovanför Greve finns Hertig, och de styr över ett område så stort och mäktigt att de i allt väsentligt skulle kunna vara egna små riken. Hertigarna hjälper Hennes Majestät Drottningen att sköta rikets angelägenheter och sitter med i Riksrådet. En Hertig tituleras “Ers Nåd”, tex “Vill Ers Nåd slå Er ned och vila ett slag?”. Hertigen omtalas "Hans nåd". Tex "Hans nåd hertigen önskar tala med dig".

 

Högst av all adel är Drottningen som förutom att styra riket med rättfärdighet och visdom, bär ansvaret och skyldigheten att se till att Tyria som folk förblir enade. Drottningen tituleras “Ers Majestät” och omtalas “Hennes Majestät”, tex tilltal: “Önskar Ers Majestät mer vin?”. Omtal: "Hennes majestät vill ha mer vin".

​

Adelsspelet på lajvplatsen

En adelsroll i den här kampanjen är en ledarskapsroll, och den som spelar adlig behöver förstå några grundläggande saker:

• Rollen är en ledare, och kan mycket väl behöva hålla tal inför folksamlingar på lajvet eller ta befälet i stora strider. Det kommer att krävas mycket mer av er som spelare, än vad vi arrangörer och intrigskrivare kan hjälpa er med för att utmärka era roller som ledare och att ta, behålla eller stärka någon maktposition i spelet.

• Du som spelar en adlig roll är en del av andras lajvupplevelse och ju högre status rollen har i sagan, desto större ansvar har du som spelare att bjuda in andra till spel och att få saker att hända. Tänk också på att se till så att dina underlydande har det bra, att de får mat och vila och även tid och frihet att göra annat än att passa upp på din roll. Din roll är ett jättebra redskap för att skapa spel åt andra, och när de i sin tur spelar upp din rolls högre status blir det bra stämning spelmässigt.

• Din utrustning får större krav på sig ju högre titel du vill att din roll innehar. En Friherre har låga krav på sig, men finare kläder än vanligt folk. En baron ska ha fina kläder och behöver ha minst en betjänt och en livvakt med sig på lajvet. En Greve behöver ha ett ordentligt läger, egen trosspersonal och flera vakter samt seriösa hovkläder.

• Den högsta adelstitel som spelade tyriska roller i kampanjen kan inneha är Greve.

• Det är fullt möjligt att adelsroller som tjänar sin länshärskare och riket väl kan ges en högre titel och avancera i rang. Det är också fullt möjligt att adelsroller som agerar ovärdigt eller utgör en risk för riket kan fråntas sin titel och bli avsatta.​

 

Riddarskapet

Något som fackmässigt tillhör adelsväsendet men inte är en ordinarie del av det, är rikets riddarväsende. “Riddare” är en lågadlig titel som inte medför något landägande. Bara en riddare kan utnämna (“riddarslå”) en annan person och därigenom uppta personen i ridderskapets skara. Bara den som i stunder av stor fara uppvisar mod, handlingskraft, självuppoffring och mognad anses förtjäna riddarslaget, och det är sällsynt att någon utses till riddare. Av alla som har andra adelstitlar i Tyria är det bara några få som också har riddartiteln, och både befintliga och framtida riddare kan alltså vara från vilken samhällsklass som helst. Vare sig av religiös tro eller av andra skäl, ansluter sig riddare vanligtvis (men inte alltid) till någon av rikets riddarordnar, representerade av de fyra gudatemplen. Bland fördelarna med detta kan riddare som t ex. kan ha svårt att bekosta rustning, häst och krigsvapen själva förlita sig på sitt medlemskap. Alla som ansluter sig till en Orden erhåller sig då också rätten att bära dess märke i form av en "bältesorden". 
​
Riddare ses av andra i riket som en moralisk elit och förväntas att vara trogna till idealen de förknippas med. Om en regent, adel eller ett handelshus i Tyria har en riddare i sin tjänst, och särskilt om sagd riddare är med i en riddarorden, tillkommer det vanligtvis extra mycket respekt och tilltro från andra automatiskt.
Den som hoppas på och strävar efter att en vacker dag bli riddare behöver leva och agera därefter - en beredskap och förmåga att uppvisa mod, förstånd, skicklighet i strid, en vilja att göra goda gärningar och att stå upp för vad som är rätt, samt ett ordentligt och ärbart uppförande ses som grundläggande egenskaper som alla blivande riddare behöver uppvisa. Den som inte är genuin utan suktar efter riddartiteln på en falsk grund och med lömskhet i hjärtat, ska också veta att riddarskapet kan fråntas de som sviker idealet.
​
OFFinformation: För att en roll ska kunna bli riddare så måste den förtjäna det och bli riddarslagen på lajven. Så som i sagan handlar det om mod, ridderlighet, goda gärningar som att exempelvis beskydda de värnlösa mot faror och duglighet i strid, men också om förstånd och mognad. Det kommer inte att vara vanligt att en riddare "riddarslår" en annan roll och det finns inga garantier eller säkra metoder för att en roll ska förtjäna riddartiteln - däremot är det inte omöjligt.

​

Militär och försvar

Tyria har en stark militär tradition och varje adelshus förväntas hålla sig med en egen här. Riket är känt för sina tungt rustade soldater och sina disciplinerade trupper. Stridskonsten är inriktad på direkt konfrontation, där svärd och sköld dominerar. Avståndsvapen förekommer men är inte lika vanliga som i vissa andra riken. Den tyriska militären är välorganiserad och ständigt redo att försvara landets gränser. Inom riket existerar även en rad inflytelserika privata militära organisationer såsom Blodets Avtal, Skaran och Åbärarna.

 

Kultur och dräkt

Tyria är ett rike format av sina krigiska traditioner och sitt fokus på militär styrka. Landet styrs av adel som har en stark krigarkultur, präglad av disciplin och lojalitet. Rädslan för magi och de mörka krafter som en gång hotade riket har satt djupa spår i den tyriska identiteten. Adeln bär praktfulla kläder inspirerade av medeltida mode, med inslag av siden, sammet, brokad och vackra yllevävar. Stilen är ofta ståtlig och opraktisk, ett tecken på makt och status, men det är också sed att frälset alltid bär något vapen. Höga huvudbonader och intrikata broderier är vanliga bland de högre samhällsskikten. Soldater och de av enklare börd klär sig mer funktionellt men alltid propert, med inspiration från den medeltida riddarkulturen. Tyrias krigare är kända för sina tunga rustningar och föredrar svärd och sköld i strid, medan avståndsvapen är mindre vanliga. Det tyriska folket värdesätter ordning och elegans även i sin klädstil, vilket återspeglar rikets starka traditioner och hierarkiska samhällsstruktur.

​

Religion

Tyrierna anser att deras tro skiljer dem från de “vildare folken” i Hedera och de vidskepliga befolkningarna i andra riken. Deras dyrkan av gudarna är strikt, ordnad och metodisk. Den klart populäraste guden i Tyria är Saia, följd av Truga och långt därefter Kasa och Kea, men för den sakens skull så ses det inte som något konstigt att som tyrier ha en nära relation till Kasa eller Kea.

​

Varje hushåll har en troshärd, en form av hushelgedom bestående av ljus och en offerskål, där familjen samlas morgon och kväll för bön. I mitten av troshärden finns ett ljus, kallat kronljuset, som tänds för att symbolisera kopplingen till kronan och underkastelse inför den. Morgonen inleds med att överhuvudet i hushållet reciterar en kort bön till Saia för att be om visdom och styrka att förvalta dagens plikter. Vid dagens slut offras en bit bröd eller salt till Saia som tack för skydd.

 

Adelsfamiljer och soldater har mer omfattande böneceremonier. Riddare svär ed vid sina svärd var morgon och för sina vapen genom rökelse som en symbol för deras rättfärdiga uppdrag. Det anses bringa olycka att förbise denna ritual, och de som glömmer den måste genomföra en botgöringsceremoni i närmaste tempel för att inte dra på sig olycka.

 

En rad religiösa högtider firas i Tyria, de viktigaste av dem är;

Segerfärden - En festival till ära för rikets krigare, centrerad kring en grandios parad genom Edberga där soldater marscherar genom huvudstaden för att få gudarnas välsignelse. Ritualer utförs för att försäkra Saias beskydd, och präster smörjer härledarnas pannor med helig olja. Under den två dagar långa festivalen så tar armékompanier även in nya präster i sina ranker att följa dem under kommande fälttåg.

 

Mörkernatten - En helig afton som hålls under sommarens sista dagar då tyrierna påminner sig om segern under Nattens krig. Nidbilder av mörkeralver och magiker bränns offentligt, och berättelser om hjältar som stred mot det onda förtäljs i vart och vartannat hushåll . Under denna natt hålls även särskilda församlingar där riddare får lova att bekämpa magi varhelst den visar sig.

​

Magi betraktas som en förbannelse och ett svek mot gudarnas ordning. Magiker och deras anhängare ses som avfällingar, och de som ertappas med att utöva förbjuden magi, eller så försöka göra, avrättas offentligt. En stor andel av prästerskapet ser det som en del av sin heliga plikt att rensa landet från sådana faror, och den mest fanatiska orden jagar aktivt folk som försöker utöva magi. Vanliga skällsord för folk som försöker utöva magi är mörkerfödd, flammsprätt och blodsbrännare.

 

Tyria och omvärlden

Tyria har en komplicerad relation till sina grannar. Efter Nattens krig valde riket att helt förbjuda omänniskor inom sina gränser. Detta innebär dock inte att de alla per automatik hatar omänniskor – snarare ser de det som en nödvändig försiktighetsåtgärd. Handeln över gränserna fortsätter, men alla som inte är människor hålls borta. Gränsområden, så som Vakadal, fungerar som både handelsplatser och försvarsposter, där Tyrias inflytande kan bevakas och skyddas.

 

Tyria är ett rike som aldrig glömmer sina fiender – och som aldrig släpper blicken från sina gränser. Efter Nattens krig valde riket att helt förbjuda omänniskor inom sina områden. Men även bland sina mänskliga grannar är Tyria en försiktig och kalkylerande makt, som alltid söker fördelar utan att öppet bryta freden.

​

Genom diplomati, handelsavtal och strategiskt placerade utposter pressar Tyria långsamt sina gränser utåt. Starka handelshus och lojal adel används som redskap för att vinna kontroll över viktiga knutpunkter, och där ord inte räcker, sätts legosoldater in för att skaka om gränsområden. Små byar och handelsstäder finner sig plötsligt beroende av tyriska beskyddare – en process som sker långsamt, nästan omärkligt, men som ständigt driver rikets intressen framåt.

​

I söder ser de på Grimmersmark som en vild, splittrad nation – en rikedom av hästar och krigare som i framtiden kan formas till en mer lätthanterlig granne. I öster mot Hedera är det en annan taktik som används, där små utposter som Vakadal blir baser för att påverka och försvaga existerande lokala bebyggelsers inflytande över området. Tyria för (ännu!) inga öppna krig, men deras expansion sker likväl – genom silver, svärd och intriger.

 

Handel och export

För information om Tyrias system kring handel se Valuta & resurssystem under Speltekniska regler.​​